NK-Expressen, kundservice och dominospel
av maasing
Stopp igen på Christer Wennerholms NK-Express…
Litet fel med stora konsekvenser.
Vid Kungsträdgården väntade utländska turister tålmodigt på en spårvagn som aldrig kom. Ingen från SL eller Stockholms Spårvägar orkade informera dem om läget. 200 meters promenad för sysslolös tågpersonal var för mycket.
Idag var det dags igen. Stopp för NK-Expressen. Mitt på dagen med massor av turister som ville ut på Djurgården.
Anledningen var en trasig kontaktledning vid Nybroplan. Det är inte första gången som kontaktledningarna pajar på Christer G Wennerholms favoritprojekt som ju har spräckt alla budgetramar med dunder och brak utan att locka en enda ny resenär till kollektivtrafiken.
Jag råkade vara vid Nybroplan när stoppet inträffade. En stund senare kom en trafikledningsbil från Veolia Transport med sirener och blåljus. Sedan en från Stockholms Spårvägar som har fått det guldkantade kontraktet att köra NK-Expressen. Dock utan blåljus.
Tågpersonalen vankade fram och tillbaka och såg upptagen ut med att inte göra något särskilt. Och vad kan de väl göra när kontaktledningen har pajat?
Kanske kunde man tänka lite mer på kunderna. Eller kanske någon av deras trafikledare eller någon på SL skulle kunna göra det.
Nu tog det säkert tjugo minuter innan SL brydde sig om att att informera om stoppet. på sin hemsida. Åtskilligt längre innan den första ersättningsbussen dök upp. En intressant fråga är vilka busslinjer som ersättningsbussarna hämtats från. Alltså vilka busspassagerare som får ta stryk när NK-Expressen inte fungerar.
De är dessutom åtskilligt fler än man först tror.
Nu blockerade spårvagnarna de gemensamma buss- och spårvagnsfilerna och -hållplatserna på Nybroplan, vilket ställde till en rejäl oreda i trafiken.
Men det räckte inte med det. På den trånga Hamngatan vid Berzelii Park stod en tom spårvagn och väntade utan att komma någonstans. Det gjorde att Hamngatan effektivt korkades igen och köerna växte långt därifrån. Där satt bussarna fast. Och deras passagerare. Så småningom också ersättningsbussarna.
Det var nog många som sände en glad tanke till NK-Expressen och Christer Wennerholm.
Själv lufsade jag mot Sergels Torg. Vid spårvägshållplatsen vid Kungsträdgården stod massor av utländska turister och väntade på en spårvagn som i bästa fall skulle komma om ett par timmar. Men det visste ju inte de.
Varken SL eller Stockholms Spårvägar brydde sig nämligen om dessa kunder. Det hade varit en baggis för en sysslolös konduktör att promenera de två hundra metrarna längs Hamngatan för att informera de stackars turisterna om läget. Men med SL:s och Stockholms Spårvägars kundsyn var det för mycket besvär. Om det var så att personalen inte ville, inte fick, inte iddes eller inte begrep bättre vet jag inte. Men det uttrycker en kundsyn som inget affärsmässigt skött företag skulle ha råd med.
Inte blev det lättare för kunderna när realtidsinformationen på hållplatsen angav att nästa 7:a mot Waldemarsudde skulle gå om tre minuter. Och den därefter om nio.
Att det under dessa tider rullade en text om kontaktledningsfel och inställda turer var det nog inte många turister som tog till sig.
Själv lufsade jag vidare till Sergels Torg och steg på 69:an mot Tomteboda. Vi blev alla av föraren uppmanade att kliva av. Han skulle nämligen ha blivit avlöst, men avlösningen uteblev. Avlösaren satt förmodligen fast i en annan buss som inte kom fram tack vare NK-Expressen.
Så får ett fel på NK-Expressen återverkningar på en stor del av kollektivtrafiken i Stockholms innerstad. Rena dominospelet. Är det vettigt att bränna stora pengar på ett så sårbart och oflexibelt transportmedel? I synnerhet när man inte får ett ökat kollektivresande för pengarna?
För övrigt kan informationen på SL:s hemsida ge upphov till reflektioner. Felet inträffade vid pass 11.45. Så småningom gick SL ut med information om trafikstoppet och uppgav där att felet skulle vara avhjälpt ca 14.00. 13.56 insåg man att man inte fixar det hela. Så i skrivande stund, strax efter 14, är tiden framflyttad till 15.30.
Vi får väl se.
Idag avslöjas att SL:s monstersystem SL Access blir ännu mer försenat och att SL fortsätter med sina pappersremsor. SL-remsan och stämpeln infördes 1971 som en tillfällig lösning… Dessutom spräcker SL-Access budgeten ytterligare en gång. Ser fram mot ett inlägg av Maasing.
http://www.idg.se/2.1085/1.396919/digital-sl-remsa-forsenad
Jag vet inte om kontaktledningen var nedriven eller inte och jag vet heller inte vilken ström och spänning spårvagnars kontaktledningar innehåller eller om personalen redan gått ut ur vagnen eller om dom vankade fram och åter inne i vagnen (om jag inte missat något i din text), men hos oss på järnvägen får ingen gå av tåget vid en nedriven kontaktledning, självklart av det skälet att man blir rätt bra grillad om man kommer för nära en strömförande kontaktledning på järnvägen.
Men om det nu var en nedriven kontaktledning med ström i som var skälet till att ingen från spårvagnen kom och informerade resenärerna, så håller jag ändå med dig i att man gott kunde informera på andra sätt. Information på displayer (som tydligen förekom), men även muntliga utrop hade behövts (om det finns högtalarsystem). Kanske även att någon annan personal hade kunnat ta sig till vissa hållplatser och muntligen informerat. Information verkar vara en bristvara inom kollektivtrafiken överallt.
Hej Lokförardagar!
Bara för att förtydliga: “Nerriven kontaktledning” var SL:s beskrivning av felet. I själva verket hängde ledningen uppe, och hade bara lossnat från sin korrekta plats som framgår av den andra bilden. Den hände tillräckligt fel för att spårvagnarnas strömavtagare inte skulle kunna få kontakt med den.
Alla resenärer i de båda spårvagnssätten hade fått stiga av, likaså resenärerna i den spårvagn som hade stannat på Hamngatan och proppade igen annan trafik. Någon risk för dem ansågs helt klart inte föreligga.
Och vankandet var i högsta grad en realitet.
F ö tycker jag att det är märkligt att ett till synes så här enkelt fel ska ta bortåt fyra timmar att fixa…
//Ulo