Stuprör på väg att försvinna

I måndags hade jag nöjet att medverka i en konferens i Växjö om hållbara transporter på väg och järnväg. Konferensen var en del av ett veckolångt arrangemang  av Regionförbundet södra Småland.

Under en halv dag täckte konferensen in en rad områden inom transportsektorn, från godstrafik på järnväg till lokal kollektivtrafik.

Det kan verka spretigt, men konferensen visade tydligt att allt hänger ihop och griper i varandra. Trängseln på spåren är ett utvecklingshinder för både persontrafiken och godstrafiken på järnvägen. Det är i sin tur ett utvecklingshinder för näringslivet.

Thomas Carlzon, som är vd för IKEA AB, belyste på konferensen hur beroende företaget är av att transportsystemet i sin helhet fungerar. Drygt häften av företagets anställda i Älmhult är pendlare, inte sällan långpendlare från orter som Malmö och Lund. Ibland får de stå under hela tågresan både till och från jobbet. Ofta är det stålplats åtminstone en del av sträckan. Dessutom tar tåget lång tid på sig.

– Det här gör att vi har oerhört svårt att rekrytera eller behålla medarbetare som är viktiga för oss och det hindrar hela vår utveckling, förklarade Thomas Carlzon.

IKEA skulle också vilja låta mycket mer av sina godstransporter (och det är väldiga volymer) gå på järnväg och fartyg. Men till närmaste riktiga hamn, Karlshamn, fattas det en järnvägsstump på tio kilometer…

Svensk Kollektivtrafiks vd Charlotte Wäreborn Schultz presenterade kollektivtrafikbranschens mål att fördubbla kollektivresandet till år 2020. Hon har rätt i att ett av de största utvecklingshindren i branschen är den segmentering mellan olika transportmedel, företag, myndigheter osv som under många år har präglat branschen. Ett utpräglat stuprörstänkande har fungerat som en effektiv broms på utvecklingen.

De tongångar som föredragshållarna på konferensen gav uttryck för ingjuter hopp. Man gav uttryck för en målmedveten ambition till en ny samverkan på ett sätt som jag själv aldrig tidigare har mött i transportsektorn. Det är hoppfullt.

Politiker på plats skruvade dock besvärat på sig när frågan om externa köpcentra togs upp. Där är Sverige liberalast i Europa. I de flesta andra länder har myndigheterna slagit till bromsarna rejält när det gäller externa köpcentra.

Sådana anhopningar av köplador skapar ju mycket transporter, både av gods och människor. Samtidigt är de nästan omöjliga att försörja på ett vettigt sätt med kollektivtrafik. De utarmar dessutom städernas centrala delar. Men en kommunalpolitiker som skulle säga nej till ett sådant köpcentrum till förmån för en större och bättre helhet verkar inte finnas…

Kollektivtrafiken och transportsektorn i sin helhet har väl aldrig tidigare stått så mycket i fokus som nu. I alla fall kan inte jag påminna mig det, och då har jag ju hängt med i branschen ett antal årtionden.

Dessutom var det glädjande, för att inte säga rörande, att från branschfolk på plats få höra att man saknade mina insatser in branschpressen. Tack för de värmande och uppmuntrande ord jag fick del av!

Annonser
Det här inlägget postades i Järnvägar, Kollektivtrafik, Politik, Resor, Samhällsplanering. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s