Vision och verklighet i avregleringens kölvatten

På onsdagen inleddes mässan Persontrafik 2008 i Göteborg, den största buss- och kollektivtrafikmässan i Sverige hittills. Det är rimligt. Aldrig tidigare har kollektivtrafiken stått så i fokus som idag och branschen präglats av en dynamik som kommer i närheten av dagens. Åtminstone har det inte varit fallet under de senaste 50 åren.

Därför är det bekymmersamt att så många politiker talar så mycket om kollektivtrafikens betydelse, men ägnar så få tankar åt att lösa frågan vem som ska köra de bussar och tåg som ska stå för framtidens kollektivtrafik. Vi står inför en katastrofal brist på framför allt bussförare. Om den frågan inte får en snabb och kraftfull lösning spelar det ingen roll vilka framtidsvisioner politiker, trafikhuvudmän eller trafikföretag har. De nya, fina bussarna kommer att stå kvar i sina garage och tågen i sina vagnhallar. Infrastruktur för miljarder kommer att vara underutnyttjad.

Mats Johansson, ordförande i Västra Sveriges Bussbranschförening, var en av öppningstalarna på mässan. Han lyfte fram något som sällan betonas i branschen när diskussionerna går heta om lönsamhet, avtalsformer och politiska prioriteringar.

‘”Vi som arbetar med kollektivtrafik arbetar med något gott”, sa Johansson. Det är något som alla i branschen, oavsett position och arbetsuppgifter kan känna stolthet i. Här handlar det inte om att marknadsföra cigaretter, producera actionfilmer eller sälja svindyra märkesjeans. Utan om något som är bra för alla.

Ibland frontalkrockar dock visionerna med verkligheten.

Samma dag som Persontrafik inleddes med stora ambitioner, högtidliga tal och blickar framåt i tiden rapporterade SvT:s regionala nyhetsprogram ABC att realtidsinformationen på stomlinjehållplatserna i Stockholm slocknar, en efter en.

Det är en följd av avregleringen. Inte av den reglerade busstrafiken, utan av elmarknaden.

Tidigare sålde Fortum elen till hållplatskurerna till Stockholms stad som i sin tur sålde den vidare till Storstockholms Lokaltrafik, SL. Men nu har juridiskt kloka personer slagit fast att staden inte får ge sig in på den avreglerade elmarknaden och sälja el. Ska realtidsskyltarna lysa ska det ske med el som inte har passerat några kommunala mellanhänder.

Så nu får skyltarna slockna, en efter en, i en brutal kollision mellan vision och verklighet.

För övrigt är jag både glad och rörd över alla de branschmänniskor som sökte upp mig på Persontrafik för att inspirera och uppmuntra mig.

Annonser
Det här inlägget postades i busstrafik, Kollektivtrafik, Stockholm. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s