Nu igen…

Ännu en buss brann idag. En skolbuss i Norrbotten. Tack vare en handlingskraftig bussförare, Bengt-Arne Taavo, kom ingen till fysisk skada.

För Sveriges Radio Norrbotten har han berättat hur han såg flammor slå ut vid bakhjulet på bussens vänstra sida. Snabbt evakuerade han barnen, och kort därefter var bussen övertänd.

Nu igen, tänkte jag när nyheten nådde mig i en annan världsdel (numera behöver man ju inte vara i Sverige för att ha järnkoll på det som händer där – nyheterna når mig lika snabbt här som om jag satt i centrala Stockholm).

Samtidigt som bussföraren agerade berömvärt är branden i sig upprörande. Sett i relation till det lilla antal bussar som är i trafik i Sverige är bränderna alarmerande vanliga. Det går inte att värja sig mot tanken att det finns grundläggande brister i konstruktion och/eller service när det gäller bussarna.

Läget är ohållbart. Här krävs krafttag från branschorganisationer och myndigheter. Annars kommer vi att tvingas uppleva en katastrof, förr eller senare.

När det gäller dagens bussbrand visar en artikel i Norrbottens-Kuriren också på en annan viktig detalj när det gäller säkerheten: ”när räddningstjänsten kom till platsen en halvtimme senare var bussen totalt utbränd”.

Det tog alltså en halvtimme innan räddningstjänsten nådde den brinnande bussen. Så är det på väldigt många håll i Sverige – och inte bara i Norrbotten. Svensk räddningstjänst bygger till stor del sina styrkor på deltidsbrandmän, personer som har brandmannayrket vid sidan om sitt ordinarie jobb. När larmet går ska de släppa vad de har för händer, ta sig till brandstationen och sedan rycka ut. Det innebär att det tar 5 – 8 minuter efter det att de nåtts av larmet innan första brandbil rullar ut från stationen. Och kanske 10 – 15 minuter efter inträffad olycka.

Sen tar det en stund att nå olycksplatsen. Det ligger ju inte en brandstation i varje by.

Bussbranschen måste därför bygga sitt säkerhetsarbete på att det kan ta en halvtimme eller mer innan en första liten räddningsstyrka är på plats vid en brand eller en olycka. Här gäller verkligen inte ordspråket att när nöden är som störst är hjälpen som närmast.

Annonser
Det här inlägget postades i Branschorganisationer, Bränder, Bussförare, busstrafik, Järnvägar, Kollektivtrafik, Skolskjutsar, Trafiksäkerhet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s