Kollektivtrafikens klena image

imagebild

Häromdagen presenterade Svensk Kollektivtrafik resultatet från Kollektivtrafikbarometern 2008. Det är en omfattande undersökning som bygger på 40 000 intervjuer med både allmänhet och resenärer.

Därför ska man ta undersökningens slutsatser på stort allvar. De är så rättvisande som de någonsin kan bli. Man kan jämföra med de opinionsundersökningar om väljarsympatier som varje månad får stor uppmärksamhet i medierna och som man vrider och vänder på nästan till leda i debatten. De undersökningarna bygger på ca 1 000 intervjuer.

Kollektivtrafikbarometern har alltså en 40 gånger så stort intervjubas. Det är inte illa. Som vanligt toppar Luleå Lokaltrafik med flest nöjda kunder. Ange Björk och hans medarbetare gör något rätt…

Men barometern visar också på ett allvarligt problem för kollektivtrafiken. Den allmänna bilden av kollektivtrafiken är betydigt sämre än hur resenärerna tycker att deras senaste resa har varit. Totalt sett är bara 65 procent av dem som reser en gång i månaden eller mer nöjda, medan 81 procent var nöjda med hela resan.

Den senare siffran är godkänd, men knappast den förra. Och allmänhetens (alltså även de som inte reser) betyg på svensk kollektivtrafik är direkt underkänd. 60 procent är nöjda med stadstrafiken och 55 procent med den regionala kollektivtrafiken.

De här siffrorna visar i blixtbelysning på ett rejält misslyckande för trafikhuvudmännen. Med en sådan image för kollektivtrafiken är det inte underligt om många väljer bort den. En kundorienterad bransch som inte lever på skattemedel skulle aldrig acceptera en så usel image utan att sätta in kraftåtgärder.

”Kollektivtrafiken är bättre än sitt rykte”, skriver Svensk Kollektivtrafik i sitt pressmeddelande.

Må så vara. Men vad hjälper det om bilden av verksamheten är så usel. Det är ju hur verksamheten uppfattas som avgör om  nya kunder ska strömma till.

Det är inte reklamkampanjer som behövs. Utan att kollektivtrafiken visar vad man verkligen har att erbjuda, under förutsättning att man har det. Och att man är beredd att erbjuda kvalitet för de nya kunder som just nu strömmar till i den ekonomiska krisens spår. Och att man ser kunderna just som kunder, inte som en grå massa som är stöpt i samma form och utan individuella behov eller värderingar.

Här har branschen åtskilligt att lära från det avreglerade Storbritannien.

Där arbetar kommersiella företag med att tala om för icke-resenärer att man har produkter som faktiskt är ett gott alternativ. Man jobbar ofta med individuell lackering för olika linjer,  stark profilering och – där marknaden är sådan – också med att erbjuda lite lyx och flärd. Här i Sverige bygger trafikhuvudmännen imperier där det gäller att i alla lägen matcha deras egen identitet genom lackering, stolsklädsel osv.

Men vem väljer att ta bussen i Eslöv bara därför att den har samma gröna färg som i Helsingborg?

Och vilken Eslövsbo är så korkad att han inte hittar en stadsbuss i Malmö, bara därför att den inte har samma gröna färg som hemma?

Och vem kan tro på kvalitet i kollektivtrafiken som ser de risiga häckar som BR-ordförandens Busslink kör omkring med i Stockholms innerstad? Avskalad lackering, luckor som saknas osv präglar bussarnas yttre.

Kollektivtrafikens imageproblem bottnar till stor del i att varken huvudmän eller operatörer behöver bry sig särskilt mycket om marknaden. De lever ju på skattemedel…

Annonser
Det här inlägget postades i BR, Bussbranschens Riksförbund, Bussföretag, busstrafik, Kollektivtrafik, Marknadsföring, Stockholm. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s