Miljarder hotar avreglering?

nottingham

I Storbritannien var det mycket enklare att avreglera busstrafiken än det kommer att bli i Sverige. När dagens lagstiftning infördes för 30 år sen var det ingen som tänkte på hur man skulle ta sig ur den…

Gradvis börjar det klarna i konturerna hur framtidens kollektivtrafik i Sverige kan komma att se ut. Eller i vart fall vad  Utredningen om en ny kollektivtrafiklag kommer att föreslå. Mer lär vi få veta nästa vecka vid utredningens seminarium.

Det låter ju så enkelt, att öppna upp marknaden för konkurrens.

Men att verkligen ta steget är mer komplicerat än man först kan tro. Då handlar det inte bara om att det krävs politiskt mod och handlingskraft och att mycket av dagens maktstrukturer måste röjas ur vägen. Det finns också rent praktiska hinder, som i värsta fall kan visa sig alldeles för svåra.

För den stora del av trafiken som inte klarar sig på rent kommersiell grund, men som samhället ändå vill ha går det nog att lösa. Där skissar utredningen på en form av koncessioner, där trafikföretagen får konkurrera genom budgivning. Koncessionerna kommer att vara tidsbegränsade och kombinerade med trafikeringsplikt, krav på lägsta standard osv. Men till skillnad från dagens rigida upphandlingssystem kommer det troligen att bli så att trafikföretagen får styra väldigt mycket av trafikupplägg mm.

Värre blir det med den trafik som utan vidare går att köra på rent kommersiell grund, utan skattepengar i botten. Hur ska man öppna upp marknaden för den trafiken?

Ta ett exempel: Bussbolaget A har idag tätortstrafiken i staden B. Trafiken upphandlades i fjol på ett åttaårskontrakt med incitamentsavtal. Men nu vill bussbolaget C köra vissa linjer i staden på kommersiell grund. Hur ska man hantera det?

Ska C få starta när man själv vill? I så fall – hur ska A kompenseras ekonomiskt? A har ju ett bindande kontrakt med trafikhuvudmannen, och det kontraktet går inte att bara riva upp.

Ännu mer komplicerat blir det i spårtrafiken som också ska omfattas av den nya lagen. Ska andra företag få komma in på tunnelbanan i Stockholm, trots att MTR har vunnit upphandlingen (om nu inte Veolias överklaganden gör att hela upphandlingen får tas om)?

Om svaret på den frågan är ja, lär MTR raskt komma in med krav på skadestånd i mångmiljardklassen. Hur ska det hanteras?

Det går lätt att hitta många fler komplikationer som kan bli väldigt dyrbara att hantera. Eller så riskerar en avreglering att ta mycket lång tid att genomföra.

När systemet med trafikhuvudmän och upphandlingar infördes för trettio år sen var det ingen som tänkte på hur man skulle kunna avsluta systemet och ersätta det med något annat. Och någon föregångare finns inte i världen.

Den avreglering som på 80-talet genomfördes av busstrafiken i Storbritannien utanför London var på det sättet mycket enklare. Man gick över en natt från ett totalreglerat system till ett helt öppet. Där fanns inga långvariga, komplicerade kontrakt att ta hänsyn till. Inga potentiella skadeståndskrav i mångmiljardklassen. Det enda som behövdes var ett enda rejält, kirurgiskt snitt.

Att det sen uppstod några års kaos är en annan sak.

Men här i Sverige går det inte att gå tillväga på samma sätt. Undrar just om Åsa Torstensson förstod vad hon öppnade dörren till när hon tillsatte utredningen om en ny kollektivtrafiklag. Och om hon är beredd att ta konsekvenserna.

Liv i luckan lär det i alla fall bli.

Annonser
Det här inlägget postades i Avreglering, Åsa Torstensson, Bussföretag, busstrafik, Järnvägar, Kollektivtrafik, Lagstiftning, Politik, Regeringen, trafikpolitik, Upphandlingar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s