Hur är det med staken?

Numera är det endast enstaka äldre herrar som inte anser/inser att klimatfrågan är en ödesfråga för oss alla som bor på denna planet – i alla fall om vi vill ta något som helst ansvar för dem som idag är unga, eller som bor i områden som inte är lika rika som vårt.

Att säga att det spelar så liten roll vad vi i Sverige kan göra, eller vad vi personligen kan göra – och att sen använda det som försvar för att inte agera – håller inte. Den som resonerar så bör ju också avsäga sin rösträtt. Varje individ är ju så liten att det inte spelar så stor roll hur just han eller hon röstar… Eller?

Kollektivtrafiken är en del av lösningen på klimathotet. Men även om man numera från branschen allt oftare tar upp klimatfrågan skulle man kunna göra mycket mer – se till att man driver samhällsdebatten och gör det i ett bredare perspektiv än att bara tala om för människor att de ska åka mera buss eller tåg. Stadsbyggande, samhällsplanering, regionalpoilitik – allt sånt är frågor som branschen bör driva debatt i.

Det är faktiskt väsentligare än att gnöla över fordonsskatterna – i synnerhet som bussbranschen ju har visat en evig och häpnadsväckande oförmåga att dumpa sina priser så fort man får chansen.

Märkligast av allt är att busstillverkarna är så lama i samhällsdebatten, den trafikpolitiska debatten. I synnerhet i dessa dagar då allt kretsar kring fordonsindustrin. Här finns ju en del av fordonsindustrin som tveklöst har framtiden för sig; vi kommer  i framtiden att bli tvungna att resa mycket mer kollektivt än idag.

För att kollektivtrafiken snabbt ska nå nya, rejäla framgångar måste det till åtgärder. Inte sänkta biljettpriser, utan snabba resor, hög frekvens, framkomlighet i städerna, en stadsplanering som underlättar för kollektivtrafiken – och åtgärder som bromsar bilismen.

Men busstillverkarna tiger i debatten. De är inte ens så smarta som SJ som nyligen har rekryterat en topptjänsteman från regeringskansliet som ansvarig för det man i fina sammanhang brukar kalla för Public Affairs. Uppdraget är bl a att sköta SJ:s relationer med regering och riksdag, liksom med trafikhuvudmän och regionala politiker.

Det är skräp att inte bussindustrin gör något motsvarande i en tid då man har alla argument på sin sida: klimatet, att man bidrar till att utveckla fordonsindustrin, samhällsplaneringen…

Frågan är om tystnaden på liknöjdhet och bristande självförtroende. Eller finns det anledning att fråga sig hur det är med staken i industrin? Varför avstår man annars att driva sin sak?

Annonser
Det här inlägget postades i busstrafik, Klimatförändringar, Kollektivtrafik, Politik, Samhällsplanering, Stadsbyggnad. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s