Kanske inte en revolution, men…

SL-bussUtan något större väsen öppnas nu dörrarna för en stor förändring av busstrafiken i Stockholms län. Det är kanske inte någon revolution, men ändå en rejäl förändring jämfört med hur det har varit under många, många år av monopol.

Ingemar Ziegler, vd för Storstockholms Lokaltrafik (SL) gick på fredagen på Svensk Kollektivtrafiks och det s k fördubblingsprojektets hemsidor ut och välkomnade andra aktörer som vill erbjuda trafik inom Stockholms län.

SL avstår därmed som första trafikhuvudman i landet från den s k invändningsrätten. I praktiken avstår man alltså från sitt monopol på kollektivtrafiken i länet. SL går också mycket längre än Västtrafik och Skånetrafiken som lite försiktigt öppnar upp för expressbussarna att även köra passagerare inom läns-/regiongränserna.

–  Förutsatt att tillgången till SLs hållplatser och andra uppställningsplatser inte påverkas negativt ser jag bara fördelar med att släppa in ytterligare aktörer, säger Ingemar Ziegler.

Onekligen en radikal kursomläggning.

Det som SL gör är i praktiken att ta ett stort steg mot så kallade tjänstekoncessioner, som jag skrev om häromdagen. Vad det i korthet handlar om är att samhället, dvs SL, bestämmer vilken trafik man vill ha och betala för. Sen är det fritt fram för andra operatörer att köra där de vill, men på egen risk.

Det finns troligen ingenstans i Sverige där det finns bättre förutsättningar att köra en trafik som kompletterar trafikhuvudmännens än i Stockholms län. Dagens SL-trafik kan t ex kompletteras med en trafik som är snabbare, direktare, erbjuder en högre komfort eller andra mervärden. På så sätt kan bussarna locka nya kundgrupper som idag väljer bort kollektivtrafiken och tar bilen.

Genom dessa mervärden kan operatörerna också ta ut högre biljettpriser som gör trafiken lönsam. Något skattebidrag à la SL kan de ju inte räkna med.

Med smarta kort kan man dessutom ordna lösningar som gör att resenären bara behöver ett enda kort för att resa med olika trafikföretag som har olika taxor, SL-trafiken inräknad. Så fungerar det exempelvis i Hongkong. Enkelt och smidigt för resenärerna, trots att olika trafikföretag har olika taxor.

Vi kommer säkert att få se en rad nya busslinjer, även om de troligen inte kommer att bli så många som de mest passionerade avregleringspredikarna tror. I Stockholmsregionen och Mälardalen kan säkert sådana nya, snabba linjer erbjuda bilister attraktiva alternativ.  Det gäller inte minst i Storstockholm där SL-resenärerna från de yttre delarna av länet i stor utsträckning hänvisas till att byta till pendeltåg eller tunnelbana för att komma in till centrum. Det är knappast en attraktiv kollektivtrafik där resenärerna sätts i förgrunden. Istället  är produktionen viktigare än kunderna.

Arlanda flygplats kan troligen också bli ett stort kollektivtrafiknav.

Ledig terminalkapacitet i Stockholms city finns dessutom. Cityterminalen skulle kunna ta emot åtskilligt fler bussar.

SL-chefens initiativ är dessutom ett skickligt sätt att desarmera Ulf Lundins utredningsförslag om en avreglering av kollektivtrafiken och istället lyfta fram branschens egen idéskiss till en ny affärsmodell.

Annonser
Det här inlägget postades i Avreglering, Kollektivtrafik, SL, Stockholm, trafikpolitik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s