En flashback från sextiotalet

Mona-Lisa

Svenska Amerika Linjens Kungsholm på återbesök i Stockholm efter ca 40 år. Nu heter hon Mona Lisa och har gått igenom plastikoperationer som hennes utseende inte vunnit på.

Ibland tycker man sig ha hamnat i en tidsmaskin. Det var den känsla jag fick när jag  idag passerade Strömmen i Stockholm.

Ankrad på redden låg ett kryssningsfartyg som inte såg ut som de sedvanliga jättarna som besöker Stockholm.

Det var något märkligt med det här fartyget. Inte bara därför att det hade ankrat upp på strömmen istället för att lägga till vid Stadsgårdskajen eller kryssningsterminalen i Värtahamnen. Det var som om klockan vridits tillbaka till det sena sextiotalet, men det stämde ändå inte.

Mona Lisa hette fartyget som jag kände igen, men ändå inte. Så jag satte igång att leta på nätet.

Plötsligt fick det hela sin förklaring. Jag hade sett henne förut, på precis samma plats, men för ungefär 40 år sen. Det var där som kryssningsfartygen förtöjde, vid bojer på Strömmen. Sen användes livbåtarna för att ta passagerarna in till kaj. Så var det också idag, med Mona Lisa.

I sommar får Stockholm besök av sisådär 400 kryssningsfartyg. På den tiden var det något tiotal under en sommar.

Då var också den här damen vackrare. Faktiskt ett av de vackraste passagerarfartyg som besökt Stockholm.

Den Mona Lisa som idag låg på Strömmen var nämligen inget annat än Svenska Amerika Linjens m/s Kungsholm, byggd 1966 för linjetrafik mellan Göteborg och New York. Snart blev hon utkonkurrerad av flyget och i stället satt i kryssningstrafik. Och det var så, som ett flytande hem för välbärgade amerikaner jag hade sett henne på Strömmen för många, många år sen.

Sedan dess har hon gått igenom skiftande öden, som vi alla gör i livet. Ägarna har varierat, och hon har byggts om. De ursrungliga två skorstenarna (se henne i originalskick här eller här) har bytts ut mot en stor. Det har förstört en hel del av de sköna linjerna. Å andra sidan var den främre skorstenen bara en atrapp…

Inte nog med att skorstenen nu ser ut som en disharmonisk jättevårta. Den är dessutom sällsynt smaklöst dekorerad med en bild på Leonardo DaVincis Mona Lisa.

Men det var kul att se henne igen, även om ett långt liv har satt sina spår på den ärevördiga damen. Men det är som med människor. Plastikoperationer och ansiktslyftningar brukar inte vara något estetiskt lyft.

Den som vill läsa lite mer om den gamla damens skiftande öden kan bl a göra det på den här sajten.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s