Inga skattepengar till spårbilsreligionen!

Podcar

Vem vill ha det här utanför sovrumsfönstret?

Under veckan som gick presenterade statens utredare Kjell Dahlström, till vardags chef för nerläggningsmogna SIKA, sin utredning om spårbilar i Sverige. Måtte det vara det sista kapitlet i spårbilsdebatten för lång tid framöver.

Dahlström, själv en spårbilsvän av guds nåde, eldar på, samtidigt som han konstaterar att spårbilar har funnits sedan sjuttiotalet – men trots det inte har fått något genombrott. Eller, som Dahlström skriver: ”Spårbilssystem finns inte i drift på så många platser i världen ännu”.

Nähä. Varför det, kan man fråga sig.

Och hur påverkar spårbilar stadsbilden och stadsmiljön? Hur vacker blir den stad där spårbilsbanorna hänger ovanför gatorna? De är inte fullt så smäckra som många tycks tro.

Och vem vill väl ha en spårbilsbana utanför sitt sovrumsfönster?

De ekonomiska kalkylerna är intressanta: Dahlström räknar med att hälften av investeringarna i spårbilssystem ska betalas av staten.

Redan där torde drömmarna gå i kras.

När nu staten inte hittills har visat något nämnvärt intresse för den lokala och regionala kollektivtrafiken, varför ska man då ställa upp med investeringspengar till spårbilar? Men inte till bussar? Och i ett läge där statsfinanserna under ett antal år framöver är hårt pressade?

Men Dahlström eldar på. Han räknar med spårbilar i ett femtontal svenska städer där kollektivtrafiken i framtiden kan köras på kommersiella villkor – givetvis med kraftiga prishöjningar för resenärerna.

Ska man då ersätta busstrafiken i städerna med spårbilar (vilket knappast går, eftersom spårbilarna inte klarar de väldiga volymerna vid rusningstid), samtidigt som man höjer biljettpriset med 50 procent får man – tror Dahlström – en resandeökning med 45 procent. Men samhället måste ändå skjuta till pengar med ett driftsbidrag på 13 procent.

Finansieringsbehovet per år i spårbilsnäten skulle vara 11,6 miljarder, varav staten ska stå för hälften. Motsvarande finansieringsbehov för dagens busstrafik i dessa 15 städer uppgår till omkring 1,5 miljarder. Skillnaden i finansieringsbehov blir då omkring 4,3 miljarder.

Vad kan man inte få för kollektivtrafik för de pengarna?

Så kan man fortsätta att resonera.

Låt gärna spårbilsentusoasterna odla sina passioner på sina kammare. Men säg nej tack till att använda skattemedel till att finansiera deras religion!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s