Going back to my roots…

Tartuhus

Nä, det är inte du som är på sniskan. Det är husen som är på glid mot floden som flyter genom Tartu, Emajogi. Det högra huset är stadens konstmuseum. Att det lutar åt vänster beror på att den högra sidan av huset vilar på den gamla stadsmuren, medan den vänstra fortsätter att sjunka… Kolla gärna dörren mitt på fasaden.

Snabbvisit i Tartu, Estland. Sveriges näst äldsta universitetsstad. Universitetet här grundades av Gustav II Adolf som står staty bakom den vackra huvudbyggnaden.

Nä – glöm Lund. Uppsala universitet är Sveriges äldsta. Tartu kommer tvåa. Lund var ju danskt när universitetet grundades…

Det är en märklig upplevelse att få en timme över under en konferens för att ge sig ut att strosa på stan. Sist jag var här var när Estland alltjämt var ockuperat av Sovjet, medan Sverige teg fegt. Palme hade ju andra världsdelar att intressera sig för.

Då tog en god vän och jag tåget från Tallinn och hit, utan att inse att vi tog en hyfsad risk. Först nu har jag fått veta att utlänningar inte hade i Tartu att göra då, allra minst med en kamera i handen. Så var det på Sovjettiden. Bara för att man fick resa in i landet fick man inte åka runt efter eget huvud. Det kunde ha gått riktigt illa, inte minst med tanke på att min farbror var adjutant åt den estniske presidenten under den förra självständigheten. Inte poppis hos herrarna i Moskva.

Stan har vuxit, men är fortfarande ordentlig charmig. Och ungdomlig. Tacka universitetet för det. En fjärdedel av befolkningen utgörs av studenter.

Persontrafiken på järnvägen mellan Tallinn och Tartu är borta sedan järnvägen privatiserades i slutet av 90-talet. Istället kör expressbussar täta turer på den frygt 20 mil långa sträckan. Alla har sedan åratal fritt internet ombord, och ungdomarna sitter och surfar, pluggar, jobbar på sina datorer.

Vi är inte alltid främst i Sverige.

TartubussKollektivtrafiken i Tartu, liksom på många andra håll i de baltiska staterna, körs till stora delar med gamla bussar. Ofta från Norden.

Jag räknade på en timme till åtminstone några tiotal bussar med sin bakgrund i Köpenhamn, Oslo, Dalarna, Uppsala, Halland…

Det vackra rådhuset misspryddes av en stor banderoll för något evenemang som skulle locka ungdomar att satsa på företagande. Och i övrigt värmde besöket i Tartu, trots att det blåste snålt. Det är ju här jag har mina rötter.

Men de flesta av de som utgjorde släkten är borta sedan länge. En del försvann till Sibirien i blomman av sin ungdom. Andra bara försvann…

Going back to my roots.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Going back to my roots…

  1. Lennart skriver:

    Ulo Maasing låter som ett estniskt namn. Kommer du från Tartu ursprungligen?

    • maasing skriver:

      Jdå, namnet är estniskt men jag är uppvuxen i Eskilstuna. Mina föräldrar, däremot, kommer från Tartu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s