Dystra nyheter i julmånaden

Lionfish, drakfisk, hotar livet på korallreven i Karibien och Atlanten. Foto: Schönbrunn Zoo, licensierad genom Wikipedia Commons.

Ingen kan påstå att julmånaden i år har varit så värst fylld av kul nyheter.

Att SAAB i Trollhättan ska läggas ner är naturligvis en hård smäll för de som nu förlorar sina jobb – men logiken är solklar.

En biltillverkare som under 20 år har tillverkat bilar som har saknat köpare har inget existensberättigande. Ett sådant företag ska dessutom inte hållas vid liv genom konstgjord andning med hjälp av andras (dvs skattebetalarnas) pengar.

Ur krisen kan säkert något bra växa fram. Det brukar det göra. Inom SAAB med underleverantörer finns ju en mycket stor kompetens, inte bara när det gäller att producera bilar, utan en mer generell teknisk kompetens. Här öppnas möjligheter till nya industriella verksamheter som kan bidra till att säkra framtiden för oss alla – och för kommande generationer.

Med tanke på fiaskot på klimatkonferensen i Köpenhamn behövs alla insatser, stora som små. Resultatet av Köpenhamnsmötet är en tragedi för mänskligheten – och främst för de fattigaste och svagaste på vår jord som kommer att få betala ett högt pris för sina och världens ledares oförmåga att vidta nödvändiga åtgärder.

Oförmåga är inte rätt ord. Det handlar om inkompetens och bristande ansvarstagande.

Redan innan mötet var oron stor. På många håll kraxade olyckskorparna, oftast äldre män med det mesta av framtiden bakom sig,  att ”det här kommer aldrig att gå”. Nu hörs från samma korpar ett samfällt ”vad var det vi sa”.

Det är en inställning som bygger på cynism, brist på empati och bitterhet – egenskaper som jag har mycket svårt för hos människor, men som tycks breda ut sig allt mer.

I skuggan av Köpenhamnsfiaskot hotar en annan ekologisk katastrof den region där jag har vistats sedan början av månaden – Karibien. Här symboliseras det akuta hotet av en fisk – Lionfish. På svenska heter den drakfisk.

Fisken har sin naturliga hemvist i västra Stilla Havet och Indiska Oceanen men har nu också nått ”min” lilla ö, Bonaire. Det är en grann fisk att se på – men ett dödligt hot mot liver på korallreven i Karibien och övriga Atlanten.

Hotet utgörs inte av de mycket giftiga spetsarna på fenstrålarna utan av att drakfisken är en sällsysynt rovgirig varelse som i stort sett äter jämt. Forskare vid Ohio State University har konstaterat att en fullvuxen drakfisk på en halvtimme kan äta ett tjugotal mindre fiskar.

Problemet är att i Atlanten och Karibiska sjön saknar drakfisken naturliga fiender som håller populationen nere. Problemet förvärras av att de arter som lever här inte ser drakfisken som en fiende utan därför blir ett lätt byte för rovfisken.

Oftast är det icke fullvuxna exemplar av andra arter som blir drakfiskens byte, vilket slår direkt på återväxten av andra arter. På vissa ställen har man sett hur populationen av olika fiskar på ett korallrev har minskat med 80 procent sedan drakfisken kommit in.

Man tror att drakfisken introducerades i Atlanten någon gång på 1990-talet då den kom ut i havet från något akvarium i samband med en orkan. Sedan dess har den sakta spritt sig och nu har den alltså nått till Bonaire. Nästan dagligen kommer det in rapporter om drakfiskobservationer – och hittills har det nästan alltid rört sig om icke fullvuxna exemplar som myndigheterna har ryckt ut för att fånga och döda.

Men idag upptäckte vi för första gången en vuxen drakfisk. Det är särskilt illavarslande. Det tyder på att vi är på väg att få en lokal reproduktion av fisken.

Man skulle kunna tycka att det här mest är ett estetiskt problem för oss som gillar att  uppleva det rika undervattenslivet här. Så är det inte. Drakfisken utgör ett allvarligt hot mot hela ekosystemet på korallreven. Och slår man sönder det kommer det att slå även mot människan.

Mitt eget bidrag i fighten är att jag alltid medför markeringsband under dyken. Skulle jag se en drakfisk markerar jag platsen genom att fästa bandet vid en död korall och sedan omedelbart rapportera det hela till myndigheterna. De rycker sedan ut och försöker hitta fisken för att oskadliggöra den.

Här på ön kraxar nämligen inga korpar om ”att det inte kommer att gå” att vinna. För olyckskorpar och defaitister blir aldrig några vinnare. De räknar sina segrar i antalety ”vad var det jag sa”.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Dystra nyheter i julmånaden

  1. Johan Olsson skriver:

    Jag tycker att det var bra att klimatmötet blev ett fiasko. Rätt åt alla korkade miljötalibaner. Hela klimatfrågan har spårat ur för länge sen. Klimathotet bygger på lös sand. Bara påståendet att ”växthusgasen” koldioxid kommer att öka exponentiellt är missvisande – därtill behövs mer fossila bränslen än som finns i de idag kända reserverna. Klimathotet har blivit ett bekvämt sätt för politiker att sopa andra problem under mattan: Det gäller allt från miljövård till biologisk mångfald som på senare år fått stryka på foten för att vi ska uppnå divers mål för att få ett rent samvete. När naturskyddsföreningen föreslår att vi ska odla energiskog över hela Sverige för att producera etanol så är det något som gått helt fel. Maasing kommer säkert att svara att ”det ena utesluter inte det andra”. Men dagens klimatmål utgör just inget annat än en stor miljöpolitisk gökunge.

  2. Claes Petersson skriver:

    Jag minns när jag gick i lågstadiet och vi besökte en zoologisk affär där drakfisken sades vara en av ”världens giftigaste fiskar” och att den även i akvarium bara äter levande föda. Att den nu sprider sig ända upp till Long Island utanför New York verkar ju därför inte så lovande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s