När budgeten spricker med dunder och brak

Hoppsan – gick det sladdar under asfalten?

Det står nu klart att den första lilla stumpen av Spårväg City i Stockholm har spräckt investeringsbudgeten med nästan 30 procent.

Visst – i miljoner räknat är budgetöverdraget långt ifrån det största man har stött på i infrastruktursammanhang. Den första etappen, som egentligen bara handlar om en liten stump på några hundra meter spårväg från Norrmalmstorg och längs Hamngatan förbi NK kommer att kosta 288 miljoner i stället för 228.

Men 60 miljoner är en aktningsvärd summa – i synnerhet som överdraget bara gäller en pytteliten del av trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholms prestigeprojekt. Vad den slutliga notan kommer att landa på kan man bara spekulera i…

Ett är dock klart: Man hade kunnat få väldigt mycket busstrafik för pengarna. Förmodligen också väldigt mycket mer kollektivresande.

Storstockholms Lokaltrafik, SL, skyller fördyringen på att verkligheten inte var som man trodde när man började bygga:

”Under arbetets gång har det visat sig att ett antal fördyrande insatser är nödvändiga, såsom omfattande och oförutsedda omläggningar av elledningar och rör i marken, anläggande av cykelbanor på uppmaning av Stockholms stad, samt en ökad kostnad för renovering och modernisering av depån på Djurgården.”

Själv tror jag att den brådska som präglat byggstarten, och som landstingets revisorer riktat skarp kritik mot, har bidragit till åtskilligt budgetöverdraget. För att  åtminstone en liten stump Wennerholms redan starkt försenade prestigeprojekt skulle kunna visas upp innan valet gällde det att få spaden i jorden snabbt som attan. Att man inte hann med att göra en ordentlig upphandling är en smäll som skattebetalarna får finna sig i.

Kostnadsöverdraget är på sätt och vis typiskt.

Bent Flyvbjerg.

För några år sedan hade jag nöjet att intervjua den danske professorn Bent Flyvbjerg, då forskare vid Aalborg Universitet, nu på universitetet i Oxford, England.

Flyvbjerg hade kartlagt en rad infrastrukturprojekt och konstaterade att nio av tio stora infrastrukturinvesteringar spräcker budgeten, ofta så att det dånar om det. Investeringar i spårtrafik utgör värstingarna.

– Verkligheten är så krass att det faktiskt lönar sig att ljuga när man vill ha igenom stora satsningar, inte minst på spårtrafik, konstaterade Flyvbjerg.

Han summerade att tre fjärdedelar av spårtrafikprojekten drog över budgeten med 24 procent eller mer.

Vad är då förklaringen till att stora infrastrukturprojekt ständigt spräcker kostnadsramarna och dessutom bygger på alltför optimistiska prognoser?

– Det skulle vara enkelt att tala om en konspiration mellan starka byggintressen, banker och beslutsfattare. Men så är det inte, sa Bent Flyvbjerg till mig.

Däremot menade han att det finns en kultur hos många intressenter och som förenar dessa när det gäller att få igång stora projekt.

– Där finns politiker som vill bygga monument över sig själva, byggentreprenörer, advokater  som får mycket arbete i samband med sådana projekt, konsulter, revisorer och en lång rad andra  intressenter.

– Alla vet att det förhåller sig så. Helt klart finns det hos en del aktörer också ett intresse av
underbudgeteringar som leder till att det blir fel, både när det gäller budgetering av kostnaderna och av nyttan av stora projekt.

– Men det finns också medvetna, strategiska felbedömningar som får ett projekt att se bra ut på papperet. Kanske kan man se det som en förskönande omskrivning för att ljuga, sa Flyvbjerg.

Annonser
Det här inlägget postades i Kollektivtrafik, Politik, SL, spårväg, Spårvägar, trafikpolitik. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s