Skabbiga bussar och rullande monument

På Valhallavägen i Stockholm tvingas bussarna att trängas med bilarna, trots att det inte behöver vara så…

 

…vid högertrafikomläggningen 1967 offrades kollektivtrafikens egna utrymme. Kollektivtrafiken tvingades ut att fastna i bilköerna, medan det utrymme som tidigare spårvägen hade haft blev parkeringsplats. Spåren finns bitvis kvar.

 

Det var trångt på fyrans buss i fredags när jag steg på vid Odenplan i Stockholm. Så är det ofta. Det är ju bevars Sveriges mest använda busslinje med i runda slängar 60 000 påstigande varje dag.

Som ganska ofta förr blev det ståplats. Intill mig hamnade några grabbar i övre tonåren eller nedre tjugoåren. Troligen det senare eftersom jag fick intrycket att de gick på Tekniska högskolan.

I alla fall var deras tekniksnack på en nivå klart över min. Plötsligt tystnade killarna, en av dem såg sig om i bussen och utbrast spontant (och inte särskilt tyst):

– Fy fan vilka skabbiga bussar dom kör med.

Det är svårt att inte hålla med killen. De gamla Scania Omnicity ledbussar av första generationen som ofta rullar på Sveriges mest belastade busslinje har för länge sedan passerat bäst-före-datum. Några anser att de hade gjort det redan innan de sattes i trafik.

Men nu ser många av bussarna verkligt risiga ut, både exteriört och interiört. Avskavd färg, luckor som saknas, sliten inredning som sitter lös…

Här talar både SL och operatören Busslink om för sina kunder vad de tycker om kunderna. Endast det sämsta tycks vara gott nog. Det är bara att hålla tillgodo med vad som bjuds.

I det här fallet är det skabbiga bussar, så långt från ett snabbt stombussystem man kan komma. I sanningens namn ska dock sägas att det inte bara är skabbiga bussar som numera trafikerar 4:an…

I grunden handlar det dock om politiska prioriteringar.

Fram till högertrafikomläggningen 1967 gick spårvagn 4 på i princip samma sträcka som dagens stombuss 4. I samband med övergången till högertrafik nedrustades kollektivtrafiken i Stockholm radikalt. Spårvägen las ner och kollektivtrafiken tvingades ut att konkurrera med bilarna om gaturummet.

Kollektivtrafiken förlorade.

Det är en förlust som ingen politiker än idag har vågat ta revansch på, fullt ut. Visst har vi fått en hel del busskörfält, men ingen politiker har vågat löpa linan ut. Fyrans buss är ett lysande exempel på det.

När Valhallavägen i Stockholm trafikerades av spårvagnar gick dessa i den breda trädallén, skild från biltrafiken. Nu får bussarna, bland dem Sveriges mest använda busslinje, knuffas med bilarna. Resan längs Valhallavägen kan ofta vara plågsamt långsam.

Det utrymme som tidigare disponerades av spårvagnarna är i stället parkeringsplats. Bitvis finns t o m spårvägsspåren kvar.

Genom att offra ett antal parkeringsplatser och lägga lite ny asfalt skulle man där för låga kostnader kunna få en utmärkt bussväg, separerad från övrig trafik. Om den politiska viljan fanns, förstås.

Det gör den inte.

Trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm har istället tyckt att en prioriterad uppgift har varit att bygga spårväg i Hamngatan – en spårväg som möjligen skulle kunna fylla en funktion i hela sin längd från Hornsberg till Frihamnen. Det är dock ovisst om den spårvägen någonsin blir verklighet.

Man får dock kreditera honom för att vara en av få politiker som har lyckats få ett monument rest över sig under sin livstid. Ett rullande dessutom. Delvis förgyllt därtill.

Det är häftigare än att asfaltera en remsa i Valhallavägen, även om det troligen skulle gynna fler resenärer och stärka kollektivtrafiken mer. Så de 60 000 som tar fyrans buss till och från jobbet varje dag får fortsätta att stå i köer. I skabbig miljö.

Så kan man också driva fördubblingsprojektet i kollektivtrafiken.

Annonser
Det här inlägget postades i BRT, busstrafik, Kollektivtrafik, SL, Spårvägar, Stadsbyggnad, Stockholm. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Skabbiga bussar och rullande monument

  1. bsten skriver:

    Undrar vad politiker och alla bilister är rädda för – att förlora sin frihet om det satsas på kollektivtrafiken? Märk väl – speciellt i mindre städer – hur bilister gasar på lite extra när en buss lyckas komma igång snabbare t ex vid ett trafikljus. Det är en tydlig symbolik över klasstänkande, över omoget prestigetänkande – viljan att vara ”herre på täppan” – något som alla borde lämna bakom sig när man lämnar barndomen. Men tyvärr, så länge alla inte uppfostras att tänka förnuftigt kommer vi att få ha det så här…

  2. Patrik R skriver:

    Då restiderna för 4:ans busslinje skulle kunna halveras med investeringar i lite mer och framför allt bättre trafikutrymme till bussarna. En halvering av restiden skulle innebära att bussarna och chaufförerna skulle kunna köra dubbelt så ofta till endast 10 procent högre kostnad. Att köra två turer på samma tid med samma buss istället för en tur kostar ju inte mer personaltimmar. Inte det behövs inte fler bussar eller, endast lite mer drivmedel förslagsvis elhybrider med bromskraft återvinning. Vilket gör att busskortspriserna kan halveras då lite mer än dubbelt så många kan åka med dubbelt så mycket trafik på halva tiden
    Ända skälet till att detta inte görs är att skatte intäkterna från biltrafiken skulle sjunka drastiskt om restiderna med buss skulle halveras. Då är det bättre att bygga monument

  3. Bosse skriver:

    Visst är Scaniabussarna på 4:an skabbiga. Inte nog med det de har mycket dålig fjädring viken innebär skumpig gång med hårda stötar. De bullrar dessutom över miljörförvaltningens normer och är riktiga energislösare – i varje fall etanolversionen.
    Beträffande kollektivfälten på Valhallavägen är det nog inte så enkelt som att bara asfaltera. Bussar tar strörre plats på bredden än sårvagnar, vilket sannolikt skulle innebära en hel del trädfällning. Dessutom räcker det inte med asfaltering. Tunga bussar som ständigt kör i samma fält gör spår och vallar i asfalten, det är därför som man har måst gjuta betong på busshållplatserna.
    4:an borde givetvis konverteras till modern spårväg av internationellt snitt.
    Titta gärna på:
    http://www.sparvagnsstaderna.se/
    http://www.lastreetcar.org/
    http://www.totallyriviera.com/nice/content/113

    Inte ett enda modernt, avgasfritt och energieeffektivt kollektivtrafikfordon har tillkommit på gatorna i Stockholms innerstad på över 50 år – tills satsningen på Spårväg City. Bara bullrande, avgasstinkande, kortlivade och energislösande förbränningsmotorbussar. Vi ligger decennier efter internationellt sett vad gäller miljövänlig kollektivtrafik i innerstaden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s