Danska tågsatsningar i Sverige ett svart hål

De småländska krösatågen är en del av det svarta hål som utgör DSB:s verksamhet i Sverige…

…liksom Upptåget i Uppland.

Många som är intresserade av svensk kollektivtrafik såg nog i våras förundrat på när skandalerna kring Öresundstågen tornade upp sig allt högre. Tågen kördes av DSBFirst med de danska statsbanorna DSB som starkt dominerande ägare.

Nu avslöjades det att trafiken gick med brakförlust och att danska skattebetalare höll verksamheten under armarna.

Länge framhärdade DSB i påståenden om att man skulle klara trafiken, samtidigt som man ville ha mer betalt för denna i strid med upphandlingslagstiftningen.

Det gick naturligtvis inte. Hastigt skakades Veolia fram som ersättning, samtidigt som chefshuvudena i DSB rullade.

På tisdagen la den nya DSB-ledningen fram sin  första delårsrapport. Den visar att det mesta av DSB:s engagemang i svensk tågtrafik är en usel affär. Bortsett från Roslagståg (som kör Roslagsbanan i nordöstra Storstockholm) går all DSB:s övriga trafik i Sverige med förlust.

Det är DSBFirst Väst (pendel- och regionaltågstrafiken kring Göteborg mm), DSB Småland (Krösatåget) och DSB Uppland (Upptåget). Första halvåret i år körde DSB:s svenska verksamhet (Öresundstrafiken oräknad) in 276 miljoner DKK, dvs 339 miljoner SEK. Förlusten uppgick till 38 miljoner DKK eller 47 miljoner SEK.

Det betyder att den svenska verksamheten står för långt över hälften av DSB:s underskott på 67 miljoner DKK (82 miljoner SEK) under det första halvåret. DSB själv beskriver halvårsresultatet som ”ett historiskt underskott”.

Med tanke på att Roslagståg levererar ett överskott som inte särredovisas i delårsrapporten är resultatet i Sverige riktigt, riktigt uselt. DSB förklarar underskottet med alltför höga omkostnader, kostnader för ersättningstrafik i samband med vintervädret och kostnader för personalavveckling i Sverige.

Prisdumpning
I synnerhet formuleringen ”alltför höga omkostnader” döljer i praktiken en underprissättning i upphandlingarna. DSB har helt enkelt tagit sig in i Sverige genom att dumpa priserna med danska skattebetalare i ryggen.

Samtidigt har man, främst i Uppland, misskött trafiken rejält den första tiden efter övertagandet i sommar. Personalens semestrar slog ner som en blixt från klar himmel hos företagsledningen och massor av avgångar ställdes in.

Naturligtvis har även upphandlaren, Upplands Lokaltrafik, ett ansvar för soppan. Man har inte gjort sin hemläxa ordentligt när man upphandlade trafiken och tillräckligt noga nagelfarit anbudets ekonomi och DSB:s kompetens.

DSB:s ledning räknar dock i delårsrapporten med att man ska kunna vända den svenska verksamheten till vinst, bland annat genom rekapitalisering. DSB ska alltså, med danska staten i bakgrunden, skjuta till pengar för att få upp näsan över vattnet i Sverige. Vilken privat aktör skulle ha den förmånen när man rekapitaliserar ett företag?

En läxa har dock DSB lärt sig av det svenska fiaskot.

– Vi har gjort det mycket klart att vi inte ser en framtida, expansiv utlandsstrategi för DSB, slog DSB:s ekonomidirektör Jacob Kjær fast i samband med att delårsrapporten presenterades.

Samtidigt skär man ner i Sverige. På tisdagseftermiddagen varslades 25 medarbetare i Sverige om uppsägning. Det gäller administrativ personal som arbetar med övergripande uppgifter för DSB:s verksamheter i Sverige.

Men SJ då?

Tja, inte har väl det statliga svenska järnvägsföretaget haft kunderna i fokus när den danska staten har kommit in på banan.

Den här veckan blev det till exempel rejält dyrare för många tågpendlare i Uppland. Upplands Lokaltrafiks kort, UL-kortet, gäller inte längre för resor med SJ;s tåg.

Den som pendlar mellan Tierp och Stockholm, har fått en kraftig prishöjning på sina resor. Om han eller hon nu inte vill åka med tåg som gör massor av hållplatsuppehåll som Upptåget och SL:s pendeltåg och få restider därefter.

Den som pendlar mellan Tierp och Uppsala och vill ha möjlighet att i fortsättningen åka med såväl Upptåget som SJ-tågens avgångar får kosta på sig mer än dubbelt så mycket för sina resor, jämfört med tidigare. Tidigare behövde man bara ett UL-kort för 1070 kronor i månaden. Nu måste man också ha ett SJ-kort för 1500 kronor i månaden…

I Upsala Nya Tidning, UNT, motiverar SJ:s regionansvarige Jan Kyrk, SJ:s ovilja att skriva avtal med UL om fortsatt kortsamverkan så här:

– Så länge vi körde Upptåget tyckte vi att UL-kort skulle gälla på SJ-tåg och SJ-kort på Upptåget. Det var giltighet åt båda hållen. Men när vi inte längre kör tågen finns det ingen anledning att ha det så.

Nivån på uppgörelser i den sandlåda som hör till dagiset i mitt hus brukar vara högre.

Vad ska vi med ett statligt järnvägsföretag till? I synnerhet med tanke på hur man ser på kunderna?

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Danska tågsatsningar i Sverige ett svart hål

  1. hans skriver:

    Bra skrivet förutom det sista stycket. SJ är inte ett statligt järnvägsbolag, utan ett företag som ÄGS av staten. Viss skillnad. De har vinstkrav på sig, och agerar som vilket annat bolag som helst. Självklart så vill inte SJ låta upptågsresenärer åka snålskjuts på dem när ett annat KONKURRERANDE bolag kör upptåget. Men allt skulle ju bli så bra efter avreglweringen menade många sj-hatare…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s