Praktfull skandal, Arriva och SL

Den märkliga olyckan förra veckan när ett tåg på Saltsjöbanan mitt i natten i hög fart spårade ur och kraschade in i ett bostadshus har nu utvecklats till en praktfull skandal med ett högt mänskligt pris.

Det högsta priset får den städerska betala som befann sig ombord på tåget vid kraschen. Hon ligger på sjukhus, allvarligt skadad. Hennes liv kan ha skadats för all framtid. Och hon har utsatts för anklagelser och ringaktning från höga chefer på ett helt otillständligt sätt.

Storstockholms Lokaltrfik, SL, med generalen Anders Lindström i spetsen, liksom tågoperatören Arriva var tidigt ute och la skulden på städerskan som skadades svårt vid kraschen.

Både SL och Arriva hävdade att städerskan hade stulit tåget och gett sig ut på banan med det.

Den mest självklara frågan varför hon skulle ha gjort det ställdes aldrig av vare sig SL:s och Arrivas ledningar. Man gjorde det lätt för sig. ”Så måste det ha gått till. Vi har våra säkerhetsrutiner som annars skulle ha hindrat det hela”.

De båda kommunikationscheferna i SL respektive Arriva som borde veta bättre när det gäller olika former av krishantering jamsade med på samma linje.

Vem kan i framtiden tro på något den information de i fortsättningen kommunicerar, oavsett hur mycket de nu krälar i stoftet och gör pudlar?

Jag kan tipsa om bra kommunikationskonsulter som kan lära de högavlönade kommunikationscheferna grunderna i informationsarbete och kommunikation.

På fredagen skickade åklagarmyndigheten i Stockholm ut ett pressmeddelande som totalt desavouerar både Arrivas och SL:s ledningar. Där förklarar åklagaren att det inte finns någon misstanke om att städerskan skulle ha gjort sig skyldig till något brottsligt.

Men det räcker inte med det. Såhär skriver åklagaren:

”Den tekniska utredningen visar att det funnits flera allvarliga säkerhetsbrister kring tåget och uppställningsplatsen.”

Utredning om arbetsmiljöbrott ska också inledas.

Flera allvarliga säkerhetsbrister är alltså ett faktum. Det yttersta ansvaret för dessa kan bara landa i högsta ledningen för Arriva och Storstockholms Lokaltrafik, SL. De båda kommunikationscheferna som anklagat städerskan för stöld sitter i var sin ledningsgrupp, men nu pekas det inte med några anklagande fingrar.

Det räcker inte med att de nu går ut och beklagar sina tidigare uttalanden. Så grov omdömeslöshet får man inte visa på deras respektive post.

Det finns också anledning att allvarligt fundera över varför SL:s och Arrivas högsta ledning valdet att slå på en av de svagaste i organisationen.

Själv lär kvinnan knappast ha kunskap eller kraft att fundera över om SL:s och Arrivas ledning har gjort sig skyldig till förtal. Jag kan, med mina ytliga kunskaper om grundlagen, svårligen se det på annat sätt än att SL/Arriva har gjort sig skyldiga till förtal enligt yttrandefrihetsgrundlagen.

Kommer facket att driva den aspekten?

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Sweet Brown. Sevärt.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Att fånga möjligheterna

Ibland finns det anledning att fundera över kollektivtrafikbranschens marknadsarbete. Ja, ganska ofta förresten. Men med det stora gap som finns mellan dem som beställer trafiken och marknaden/resenärerna/de potentiella resenärerna är det kanske inte så konstigt att så lite satsas på en bearbetning av marknaden.

I vilken annan konsumentbransch kan företag investera tiotals eller hundratals miljoner i de produkter som kunden (eller den möjliga kunden) möter utan att tala om för kunden att man har något nytt och spännande att erbjuda honom? Orsaken är naturligtvis att det i svensk kollektivtrafik inte finns något rakt samband mellan kunden som betalar och de som styr trafiken. Eller utföraren.

Det är annorlunda när man är direkt beroende av kunderna, resenärerna.

I Storbritannien är busstrafiken utanför Londonområdet avreglerad. Det ger ett annat marknadstänkande.

Newport i Wales är en stad med ungefär 145 000 invånare. Lokaltrafiken körs på kommersiell grund av ett privat företag, Newport Bus.

Nyligen fick företaget fem nya dubbeldäckare. Det är ju knappast en dramatisk händelse i en stad av Newports storlek. Men  Newport Bus talar om för sina kunder (och sina potentiella kunder) att man utvecklas. Att man har något nytt att komma med.

Man gör det med en enkel reklamfilm som inte kan ha kostat stora pengar att producera. Man ser till att synas. Så att man finns i människors medvetande. Och man visar att man är stolt över att ha fem nya stadsbussar att erbjuda sina kunder.

Hur många företag/länstrafikbolag/myndigheter i svensk kollektivtrafik tänker så? Hur många har insett att det gäller att fånga möjligheterna?

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Det var bättre förr

Kommer ni ihåg superblonderade Kim Wilde som på 80-talet hade en jättehit med Kids in America? Nu har hon gjort ett gratisframträdande i kollektivtrafiken.

På väg hem tillsammans med sin bror Ricky efter en glad och uppenbarligen hyfsat blöt och vild (sic!) julfest dagarna innan jul tog hon pendeltåget hem. Och stämde upp sin gamla hit, följd av lite julsånger. Medresenärerna var inte alla roade…

Det var nog bättre förr. På skiva.

[youtube.com/watch?v=3Ij8BpOa-Pg]
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Insikt

Till skillnad från många andra bildiggare har Aftonbladets tillförordnade bilredaktör Niclas Vent förstått det som nästan alla trafikforskare har framhållit år ut och år in: Det går inte att få bort trängseln på vägarna i våra stora städer genom att bygga fler trafikleder.

Det leder bara till ökad trafik.

Jag citerar Niclas Vent i nyårsaftonens Aftonbladet:

Största besvikelsen: Att det fortfarande inte finns en rimlig trafiklösning för Stockholm i sikte. Det är förstås paradoxalt, men man skapar inte mer vägutrymme eller större framkomlighet genom att bygga mer väg. Det enda man skapar är mer utrymmekrävande och utsläppstung trafik. När staden växer måste man satsa på effektiv kollektivtrafik där många människor kan ta sig fram snabbt på liten yta. Då frigörs också utrymme på vägarna. Att det snart är 20 år sedan den senaste tunnelbanestationen invigdes i Stockholm är ett fiasko.”

Publicerat i Bilism, Klimatförändringar, Kollektivtrafik, Samhällsplanering, Stadsbyggnad, Stockholm | Lämna en kommentar

Att behandla kompisar med armbågen

Bild

Det är väl självklart att man ska behandla bästa kompisen styvmoderligt. Bjuda in med armbågen. Vara lite småtaskig mot.

Lite får man väl tåla om man ska vara kompis just med MIG!

Låter det inte klokt?

Nähä. Men det är så kollektivtrafikbranschen väldigt ofta behandlar en av sina bästa kompisar. Cykeln, och människor som cyklar.

Det finns väl knappast någon beslutsfattare i svensk kollektivtrafik som numera lever i illusionen att människors resor går från hållplats till hållplats, station till station. Både start- och målpunkt för resan ligger nästan alltid en bit bort från hållplatsen eller stationen.

Alltså måste kollektivtrafikens kunder kunna ta sig till och från hållplatsen på ett smidigt, tryggt och gärna också miljövänligt sätt. Där är cykeln svårslagbar.

Men i kollektivtrafiken är den oftast inte välkommen. De ansvariga kan rada upp mängder med problem som argument för att inte välkomna cykeln ombord i kollektivtrafiken. Antalet hållplatser eller stationer med trygga cykelparkeringar är knappast imponerande, även om de finns. Och vem vill parkera sin mountainbike som har kostat en rejäl bunt tusenlappar utan att känna sig säker på att cykeln står kvar och är hel när man kommer tillbaka efter sin resa med kollektivtrafiken?

BildDe som reste med på SKL:s studieresa till England i höstas, arrangerad av Göte Persson och mig, kunde på Cambridgeshire Guided Busway se hur trygga, övervakade cykelparkeringar under tak fanns vid hållplatserna.

Men bäst är naturligtvis att kunna ta med sig cykeln i kollektivtrafiken. Då har man ju anslutningstransporten fixad i båda ändar av kollektivresan.

Det finns de som kan lösa det. På Berlins tunnelbana, som jag ofta reser med, är det inte ovanligt att folk har med sig cykeln. Hittills har jag inte sett någon som ser det som ett problem. Det finns också många andra exempel runt om i världen.

För svenskt kollektivtrafikfolk är det förmodligen en ren provokation att kasta blickarna mot San Antonio, Texas.

Kan man tänka sig något mer bilorienterat än en till ytan utspridd stor stad i denna amerikanska delstat? Det är nog svårt. Men i San Antonio invigde man nyligen sin första superbusslinje, eller BRT-linje som teknokraterna föredrar att kalla det. 30 kilometer lång, snabbar den upp kollektivresandet radikalt. Så långt har vi inte kommit i Sverige, och trots den positiva satsningen i Malmö kommer vi inte att vara där på länge än med en spårvägslobbyist vid rodret på branschorganisation och största kollektivtrafikmyndighet.

Men vad mer är: I San Antonio behandlar kollektivtrafiken inte sin kompis cykeln  med armbågen. Där välkomnar man den. Kolla bara på videon här nedan. Svensk kollektivtrafik har något att lära från billandet USA. Inte minst om hur man behandlar sina vänner…

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Riskerar Malmö att missa en marknad?

Designskiss för superbuss i Malmö. Bild: Nobina/Van Hool.

Designskiss för superbuss i Malmö. Bild: Nobina/Van Hool.

Superbussprojektet i Malmö går framåt. I dagarna har har staden fattat beslut om stora ombyggnader och justeringar i gatunätet för att ska framkomlighet för de superbussar som ska sättas i trafik 2014.

Det finns många goda tankar bakom superbussprojektet, ett projekt som för övrigt inte är älskat av alla spårvägslobbyister. Det finns ju en risk att superbussarna blir så framgångsrika att de gör miljardinvesteringar i spårtrafik överflödiga…

Den som lyssnade till seminariet om superbussarna i Malmö på årets Persontrafikmässa fick klart för sig att man gör väldigt mycket väldigt rätt i Malmö, från själva satsningen på superbussar till genomförandet av projektet.

Egna körfält, ofta i mitten av gatan och troligen markerade med en egen färg i asfaltbeläggningen, hållplatser i mitten av gatan, påstigning genom alla fyra dörrarna osv.

Där borde inte minst Stockholm ha något av lära för att ge det förfuskade stombussnätet ett lyft. I huvudstaden har man till och med gått åt motsatt håll när det gäller att korta hållplatsuppehållen och därmed körtiderna: nyare stombussar i innerstan har färre dörrar än de äldre. Och påstigningen är begränsad till framdörren. För att göra det hela extra tidskrävande är båda kortläsarna placerade vid den främre av de två påstigningsfilerna…

Mycket av superbussystemet i Malmö är ännu inte färdigt i sina detaljer. Förhoppningsvis gäller det även design och inredning på de bussar som ska köra på linjerna.

De designskisser som har presenterats är dock illavarslande.

Bussarna ska vara Skånetrafikens vanliga stadsbussgröna med pilar på sidorna. Det tycks handla mer om att manifestera ett imperium än om ett marknadstänkande.

Om man gör som skisserna visar missar man mycket av den wow-faktor som skulle kunna uppnås   genom bara en annan färgsättning och interiör på bussarna.

Att göra den nya trafiken synlig på ett helt nytt och häftigt sätt i stadsbilden skulle innebära ett rejält lyft och garanterat bidra till att skapa ett ökat resande. Det har bland andra de mest framgångsrika kommersiella bussföretagen i Storbritannien insett.

Det framgick inte minst på ett annat av seminarierna på Persontrafik. Där talade designern Ray Stenning och marknadschefen Alex Taylor från det mycket framgångsrika, kommersiella lokaltrafikföretaget Trent Barton om hur man kan skapa efterfrågan på kollektivtrafik, bland annat genom design och tilltalet till resenärerna.

Men i Sverige fortsätter vi att hålla fast vid länsvisa imperier som inte alls bygger på kundernas beteende, behov eller drivkrafter.

Samma bussmodell, designad för den franska staden Metz. Bilden är tagen på den franska mässan Transports Publics.

Samma bussmodell, designad för den franska staden Metz. Bilden är tagen på den franska mässan Transports Publics.

En annan stad som satsar på samma typ av superbussar som Malmö är franska Metz. Även där ska man använda Van Hools ExquiCity. Metz ska få flera superbusslinjer.

Där vågar man att ta ut svängarna och skapa den wow-faktor som Malmö riskerar att missa.

ExquiCity-3Varje linje får sin egen pastellfärg på bussarna som har fått en speciell Metzdesign. Interiören är också särskilt framtagen för staden och harmonierar med exteriören.

Ex-BHelhetsintrycket blir att resenären är en värderad individ, inte ett föremål som ska transporteras på effektivast möjliga sätt (ur produktionssynpunkt).

Ex CResenären blir en respekterad person, inte en potentiell vandal och nersmutsare. Och bussen blir ett sätt att lyfta stadsmiljön, en del av ett stadsbyggnadsprojekt.

Ex-ALåt oss hoppas att Malmö, Skånetrafiken och Nobina gemensamt tar tillvara på alla möjligheterna i superbussprojektet.

Vill du följa nyheterna inom buss- och kolllektivtrafik? Läs då bussmagasinet.se – branschens ledande nyhetskanal på nätet.

Publicerat i BRT, bussar, busstrafik, Skånetrafiken, Superbuss | Lämna en kommentar